Fångarna i Bythos

Melobin såg ut över den fräsande syraoceanen. Plötsligt skymtade han en genomskinlig skepnad som tycktes sväva en bit ut på grönhavet men när figuren började kalla på deras uppmärksamhet överröstades den genast av Uroboren. ”Håll fort för öronen! Varelsen tilltalar er på Höga Språket vars giftighet förtvinar den oinvigde.” Hastigt lydde alla Uroboren som efter en kort dialog med varelsen kunde återberätta att den var woddamiten Culexis som sökte sällskapets hjälp att ta sig genom den inre Woddamporten på andra sidan oceanen. Sällskapet insåg att man inte var i stånd att förhandla och en sargad klippa fördes fram ur havets djup där sällskapet gick ombord.

Färden över oceanen kändes som en evighet och i svallvågorna från klippans rörelse syntes flådda människor under havsytan som plågades av smådemoner på alla otänkbara sätt. Melobin flinade hysteriskt åt de olycksaliga medan Haejmir och Arvor närmast fick kväljningar och höll på att svimma.

I takt med att färden närmade sig sin destination växte ett rytmiskt muller allt starkare och i en vik saktade woddamiten in framför en slät och lodrät klippvägg där en enorm ornamenterad halvcirkel blockerade färdvägen. Melobin insåg att halvcirkeln var den inre woddamporten och märkte samtidigt att det rytmiska ljudet kom från en hög klipphylla belägen mitt emot porten. Han skulle just fråga Uroboren om råd då han märkte att glasmannen var försvunnen och kunde inte längre påminna sig om när han sett honom senast. Väl uppe på hyllan kunde den musikaliske Arvor konstatera att hyllan utgjorde en anordning där stenar rytmiskt skulle släppas ner i havet enligt ett primitivt notsystem komponerat på klippväggen. Allteftersom barden fällde stenar genom klippans olika hålrum skapades allt större vågor som slutligen förenades i en gigantisk vägg av syra som med ett öronbedövande dån krossade woddamporten varpå hela oceanen forsade ut genom dess enorma öppning samtidigt som portens fulla cirkeln blev synlig.

Väl vid portöppningen blickade sällskapet ut över en grå och fullständig tomhet på andra sidan sånär som på ett brospann av gulrosa sand som spontant samlats till en väg rakt ut i tomheten. Melobin insåg att det inte fanns någon återvändo och försiktig tog man steget ut på bron.

Ytterligare en evighet passerade medan man vandrade över den till synes eviga bron. Vid ett tillfälle flöt plötsligt stora bubblor med grodliknande varelser förbi och Melobin kunde inte låta bli att försöka punktera en bubbla med en projektil, vilket dock misslyckades. Slutligen uppenbarade sig ytterligare en port på bron och när man med gemensamma krafter pressade upp den lösgjordes en kraftig vind som blåste bort den underliga bron varpå alla föll handlöst i ett snöfall av vita trådar som till sist omslöt var och en av de hjälplösa hjältarna.

Melobin vaknade upp ur en drömlös sömn. En kvav och porös massa omslöt honom i och med en knastrande rörelse slet han instinktivt efter sin mördarskära. Några hastiga snitt senare hade han tagit sig loss ur den hängande trädfrukt som hållit honom fången. Från ett närliggande träd kunde han ana rörelser och snart hade han befriat alla i sällskapet som på samma sätt vaknat upp i liknande frukter. Världen man vaknat upp i var röd i alla nyansera vilket tycktes inneboende i själva landskapet som saknade annan ljuskälla. Dalen som man nu stod i bestod av gles skog med gigantiska träd som mest liknande någon form av havsanemoner och det var frukten från dessa träd som sällskapet nu kläckts ur. Stridslarm och rop på hjälp hördes alldeles nära och när man rusade till undsättning möttes man av tre marsvinsliknande figurer som stred tappert med träpåkar mot sex stycken magra och bevingade humanoider som med rävsaxkäftar gick till ursinniga anfall. Arvor högg en av rävsaxkäftarna med sitt svärd, Haejmir sänkte en annan med sitt armborst och Melobin lät en tredje smaka på sin mördarlie vilket genast gjorde att de övriga tog till flykten. Tacksamma tjattrade marsvinsfigurerna till sina undsättare och ledde dem till sin grottboning en stadig marsch från striden. I grottan huserade hela stammen med ledare och äldste som under det påföljande gästabudet kunde berätta för Melobin att de var bythaner av ormstammen och att världen hette Bythos.

Efter att alla sovit vägleddes sällskapet till stammens andlige ledare – Nachash. Nachash, som var en gigantisk orm, höll till nere vid Ursjön där den vaktade en stenkub.  Nachash förstod att sällskapet var från bortomvärlden och förklarade exalterat att något var fel med Bythos men han visste inte exakt vad. Han var dock säker på att det fanns något större utanför världen och uppmanade dem att färdas till den förbjudna skogen och likt honom själv äta av de violetta frukterna som gjort honom mer klarsynt och misstro deras gud Nominatorn. Nachash varnade också för de andra arkonerna. Den bevingade katten Iblis, hierodulen Modern, scarabén Ialdabaut, bronsjätten Trimegisto, stridstuppen Adamel och spindeln Bayaga. De hade alla en falsk tro och förskjutit honom och hans stamfolk till den södra delen där stavdemonerna levde och frodades i anslutning till den gigantiska lutande staven som synes på håll. Som skydd från demonerna hade de övriga arkonerna gömt sig bakom Bayagas enorma nät som höll demonerna borta från den norra delen. Melobin frågade hur man skulle ta sig genom spindelns nät till norr, och Nachash förklarade att oljan från polmträdens frukt, den frukt man fötts ur, gjorde detta möjligt.

Han lät därefter sällskapet bestiga stenkuben på vars topp låg en kropp av en stenoxe. Här hade man utsikt över Ursjön men såg också två figurer nere på stranden som verkade upptagna med något.

Melobin hade känt igen något i den enda figuren och började rusa ner mot stranden. Radagast, som stod och spelade ett parti smickelbräde med en regnbågsfärgad tupp tittade till när isdruiden kom rusande och i ett glädjefyllt tjut kastade de sig i varandras armar. Radagast var fortfarande vackrare än Melobin själv och Melobin kom för första gången att tänka kafrilerprästens perfekt symmetriska ansikte som han alltid måste beundrat. Koklai, som tuppen hette, förklarade att han funnit Radagast och hans spegelbild dödligt sårade efter fallet från spegeln, men att han klöv deras runor och sammanfoga de oförstörda halvorna, men ingen i gruppen förstod vad tuppen egentligen menade.

Färden gick vidare mot arkonen Bayagas spindelnät och mycket riktigt gjorde den olja man smorde in sig med att man enkelt kunde slinka igenom dess trådar där horndemoner istället fastnade i väntan på den väldiga spindeln Bayaga och hennes något mindre tjänarspindlar tog dem som föda. Radagast hade svårt för spindlarna och i ett oförsiktigt försök att hålla en av dem på avstånd satte han eld på både en tjänarspindel och hela Bayagas kolossala nät som inom kort även tagit död på övriga spindlar. Ett omfattande snöfall av askan från nätet lösgjorde sig och dränkte marken i svart aska samtidigt som temperaturen blev smått outhärdlig. Man kände också att något annat förändrats i världen, men fortsatte mot den förbjudna skogen. Melobin hade under färden lagt märke till att alla bythaner hade ett tecken i nacken som var målat med en blå färg, men att de själva inte kunde se det blåa när han försökte visa dem. Radagast hade också kommit fram till samma sak under sin vistelse i Bythos och menade att även växterna hade liknande markeringar. De märkte också att det hade börjat skymma, men bythanerna förklarade oroat att det aldrig brukade bli mörkare i Bythos och att detta snarare berodde på den fallande askan.

Väl vid den förbjudna skogen ville inte bythanerna följa dem längre utan vändade utanför. Melobin, Radagast, Arvor, Ulvric och Haejmir fortsatte in i skogen och blev snart angripna av än väldig best på åtta ben, vilken dock snabbt nedgjordes av Radagasts magiska eld och hugg från övriga. Snart siktade man skogens violetta träd där frukter låg i drivor på marken. Sällskapet tog genast för sig av frukterna och inom kort uppenbarade sig ett kaos av färger och en ensam vit fläck. Fläcken växte till en stentjur som började tala till dem:
- ”Jag är Stenfar styckad i sju. Sju namn på sju

arkoner. Ett åttonde insegel vaktar dörren bort”.
- ”Namnets död är deras död, deras död mitt liv”.
- ”Låt orött ljus bli er sanning, låt eld bli ert vapen”.
- "Världen är rund”.
- ”Världen är platt”.
- ”Blått det enda namnet av många är”.
- ”Fåglar lägger i slutet skal sitt nästa liv. De bygger
sitt rede som högst och varmast”.
- ”Moderns namn är det kvinnligaste”.
- ”Som den förskjutne själv är hans namn: utanför. l Bythos är han odödlig”.
- ”Spindlars och insekters namn är likväl deras väg”.
- ”Den störstes namn: På jord, ur jord, i jord, av jord”.
- ”Pennan är mäktigare än svärdet”.
- ”Bortom vinet sanningen”.
- ”Bara från världens enda punkt kan det åttonde inseglet brytas. Använd huvudet”.
- ”Det enda som biter på skölden i djupet, på det åttonde inseglet” säger tjuren och visar bilden en slangbella, ett spindelnät och ett tjurhuvud.
- ”Den enda punkten är världens ände” ekar tjurens ord samtidigt som den tynar bort.

En lång diskussion följde kring vad som egentligen menades med tjurens ledtrådar och om man verkligen vågade lita på ormen Nachash. Man beslöt sig för att vandra till arkonen Iblis och fick åter vägledning av spindelstammens bythaner när man kom ut ur skogen. Färden gick upp i bergen och utsikten visade ett vinrött hav i norr med väldiga glaciärer vid kanterna. Längs stranden drog den väldiga Ialdabauot fram över sanden och bildade just sitt namn i sitt spår. Radagast och Melobin förstod med ens att namnet på varje arkon skulle frige tjuren.

Vid Iblis tempel i bythanernas enda stad mötte man den bevingade katten. Melobin tilltalade Iblis i hopp om att detta skulle utplåna honom, men fick istället en predikan till svar om att Nominatorn är den ende guden och att Nachash svek dem alla när han upplyste om världsrevan i bergen. Predikan avbröts av en hord stavdemoner som härjade fritt sedan nätet försvann och som nu angrep bythanerna i staden. I kaoset smög sig Melobin och Radagast till en portal i en närliggande bergvägg som visade sig vara en labyrint. I en gemensam kraftansträngning överlistade man labyrinten och kom ut vid ett litet hus i en dalgång. Husets insida visade sig större än utsidan, men var dessutom fullklottrat med Iblis namn i svart bläck på både väggar och tak. Radagast frammanade sitt heliga ljus som urskilde en blå namnteckning i allt svart bläck. Radagast brände bort namnet och åter kändes något i världen förändrat. Man fann också ett sovrum med en lertavla med Trimegistos namn. I samma stund som den slogs i bitar kände man åter hur något hänt. När man återvände till tumulten i staden syntes inte längre Iblis till och på väg ner till stranden såg man den väldige bronsjätten stå stilla vid en bergssluttning. Sällskapet hjälptes sedan åt att fylla igen Ialdabaots spår vilket gjorde att även scarabén försvann och efter en lång klättring till bergens högsta topp fann man fågelägg med  Adamels namn som man krossade.

De överlevande bythanerna förde dem nu till Moderns platå där en liten trädgård och ett lusthus var uppfört. Den undersköna Modern tog hjärtligt emot dem och berättade lyckligt att hon väntat på dem. Medan övriga väntade utanför trädgården följde både Melobin och Radagast förälskat med henne runt i trädgården. När de inte lyckades lura ur henne sitt namn så drog hon dem med sig till en glänta med åtta urnor i olika metaller. Varje krus synliggjorde ett namn för den som drack och ett av de åtta namnen var hennes, medan övriga namn åkallade demoner. Radagast började dricka sig igenom krusen medan Melobin tog tillfället i akt att förlusta sig med husets värdinna. När kafrilerprästen till sist dragit slutsatsen att Moderns namn var Cupria förstörde han kopparkruset med namnet och genast försvann den vackra hierodulen ur den besvikne Melobins armar.

När man långt senare återvände till Nachash och stenkuben vadade man genom den svarta askan. Ormen var exalterad över hur stentjurens kroppsdelar uppstått på stenkuben men insåg också att hans eget liv var tvunget att offras för att färdigställa statyn. Utan ett ord slog han en knut på sig själv och knäckte sin egen nacke varpå det försvunna tjurhuvudet uppenbarade sig. Sällskapet tog genast med sig huvudet till Bayagas uppbrunna nät där de tjockades trådarna i spindelnätet klarat sig från elden. Melobin och Radagast klättrade upp till nätets mitt och placerade huvudet i ett tyngdlöst läge innan Radagast kapade trådarna med magisk eld. Tjurhuvudet for med full kraft ner i ravinen, eller revan i världsrevan som Iblis tidigare omnämnt den. Ett dovs muller hördes då världen sprack och skakades av jordbävningar och en ny sol steg över Bythos himmel. Snart låg världen tyst och stilla och alla bythanerna var försvunna. Sällskapet vandrade ner till det vinröda havet där man fann en klippa av kork. Efter att ha skurit ut en båt ur klippan behag man sig ut på havet. Arvor som kände doften av vin kunde inte motstå att smaka på havet varpå han vrålade att havet var av vin och medvetet var nära att falla i. Oron steg dock när en enorm havsström slet tag i båten och förde den mot ett gigantiskt fall. I nästa sekund föll de alla över kanten och efter att ha fallit länge såg man ett vidsträckt stengolv komma allt närmare, men istället för att krossas dunsade man ner i en hög på golvet i en slottskammare.

Introduktion

Denna blogg är skapad för att återberätta vår rollspelskampanj och rollpersonernas spännande historia i den ödestyngda sagovärld, vars namn enklast benämns som Trakorien.

Kampanjen, som startade fredag den 11 april 2008, är planerad att innefatta flertalet av Äventyrsspels produkter som tillhörde "originalet" av Drakar och Demoner (1983-1994), vilka jag införskaffat under årens gång. Eftersom vi valt att använda de Trakoriska öarna som skådeplats för själva berättelsen kommer vi endast använda oss av fragment från den forna kontinenten Ereb medan många länder (raser, folkslag, kulturer och religioner) helt försvunnit ur vår berättelse.

Regelverket som använts under spelmötena var från början Drakar och Demoner: Expert (EDD) från 1985 men efter att äventyret Svavelvinter avslutats påbörjades ett sökande efter ett fräschare och bättre spelsystem. Efter mycket  konvertering, anpassning och övertalning fortsatte således äventyret på regelverket för Warhammer Fantasy Roleplaying v2.0 (WFRP2) från 2005. I september 2010, efter ett längre sommaruppehåll, valde vi återigen att byta regelsystem och började speltesta Svavelvinter - ett system specialskrivet för just Trakorien.

Tideräkningen jag valt att använda syftar till före (f.Kron) samt efter (e.Kron) Kronolaabens invigelse i Tricilve. Tidsförhållanden i övrigt kan komma att modifieras för att passa bättre in i historien. Detsamma gäller alla äventyr som med liknande modifikationer kommer placeras in i de länder vår berättelse valt att befintliggöra.

Stort tack till Erik Granström och hans bok Svavelvinter som återväckte mitt intresse för rollspel och sedemera är anledningen till att denna blogg existerar. Tack även till Axel "Steinristen" Henriksson och Roney "Svavelvinterkrönikan" Lundell vars berättelser gett inspiration till det egna äventyret samt till Stefan Kayat, Ann-Sophie Qvarnström, Tobias Green m.fl vars illustrationer jag lånat för att få bloggen mer levande (Jag hoppas därmed att ingen av dem misstycker). Sist men inte minst, tack till Tomas på Fria Ligan för att vår spelgrupp fått möjligheten att speltesta ett spelsystem som på ett genomtänkt sätt framhäver dramatik och gör varje spelmöte till något extra minnesvärt.

Här följer en introduktion av kampanjens karaktärer. Notera att siffrorna inom parantes är uppgifter om födelse samt (eventuell) död.

Abenazer (f34 f.Kron - d7 e.Kron)
Kringresande shamash-präst på rundlöpa och för närvarande i trakoriska rikets koloni Arhem på ön Marjura. Blev inkallad av Praanz da Kaelve för att övervaka när Hæjmir avlade en ed om att med frihetsrörelsens hjälp skydda Arhem och har sedan dess följt gruppen som en påminnelse från da Kaelve. Visade sig senare vara en förklädd mördare ur RhabdoRana´s strimmiga syskonskap.

Giftmördades då han varnade Melobin för RhabdoRanas framfart.

Corvin Betz (f18 f.Kron - d6 e.Kron)
Småkorkad trakorisk legosoldat som tjänstgjorde tillsammans med Elmrick Jæger vid Arhems evakuering. Blev god vän med Melobin den Vackre på återresan till Trakorien och tog därefter anställning som isdruidens livvakt.

Ihjälslagen av ilskna stråtrövare vid ett intrång i deras näste.

Dyrgil Klyvsäter (f97 f.Kron - d6 e.Kron)
Kortväxt stridsman vars släkt ursprungligen kom som slavar till Det Heliga Kishatet. Efter en revolt grundade släkten ett eget klanrike i Kopparbergen. Långt senare tjänstgjorde Dyrgil som kringvandrande livvakt och lärde känna Mäster Frostmåne och försvarade många av hans utgrävningar på fjärran platser.

Blev omfamnad av ett eldhav när han gjorde ett tappert försök att dräpa draken Blatifagus i kvicksilvergruvan.

Elmrick Jæger (f25 f.Kron - d.6 e.Kron)
Trakorisk soldat och föredetta valfångare som tjänstgjorde tillsammans med Corvin Betz vid Arhems evakuering. Blev precis som Corvin vän med Melobin den Vackre på återresan till Trakorien och anställdes likt honom som isdruidens livvakt.

Ihjälslagen av ilskna stråtrövare vid ett intrång i deras näste.

Hæjmir da Ollach (f26 f.Kron)
Hæjmir är äldste och numera ende son den marjuriske rådsherren Guzier da Ollach (som fängslades av trakoriska riket och sitter i svavelträsket). Som ung bodde han med båda sina föräldrar och sina syskon på familjens ägor i regionen Ollach (uppkallad efter Hæjmirs släkt som för ett par hundra år sedan tillhörde de första trinsmyriska nybyggarna på ön och har sedan dess styrt området). I tonåren mötte han den fagra Selisia, en flicka från grannbyn Arhem som tillhörde en välbärgad trakorisk handelsfamilj. De blev förälskade men relationen blev aldrig accepterad av hennes familj som inte såg Hæjmir som en passande gemål. De båda blev därför tvungna att ses i smyg, och flydde då och då från verkligheten till en hemlig grotta utanför staden Bethra Zur.

Tillvaron på ön kastades om när Trakoriska Riket började inse värdet i Arhems närbelägna svaveltillgångar. En armada av trakoriska krigsskepp siktades en dag av Arhems befolkning och stadens marjuriske byäldste hamnade i en förhandling där den trakoriske överbefälhavaren först försökte påtala hur byns trakoriska befolkning behövde beskydd från varelserna i öns vildmark och därav borde underkasta sig trakoriskt protektorat. Byäldsten som väl visste att marjurerna knappast var villiga att bli en del av det rike många av dem redan flytt ifrån var allt annat än intresserad av erbjudandet. Han insåg samtidigt att trakorierna knappast skulle acceptera ett nej efter att ha släpat en hel flotta över norra ishavet och skickade därför i största hemlighet bud till sina allierade i öns grannbyar samtidigt som han försökte förhala förhandlingen.

Arhems vapenbröder från öns övriga byar rustade för krig och Hæjmirs far – Guzier da Ollach, gav sig iväg för att bistå byäldsten i Arhem genom att leda trupperna från Ollach. Det stundande kriget kom närmare och i ungdomens enfald talade Hæjmir och Selisia om att fly tillsammans men snart skiljdes de åt eftersom Hæjmir blev tvungen att stanna hemma och sköta gården.

Den Trakoriska militären, som var ovan vid det arktiska klimatet, låg i början av striderna i ett underläge trots sin millitära överlägsenhet. I desperation kallade man slutligen in sin specialstyrka bestående av blodtörstiga vargmän, kallade snapphanar, och gav order om att anfalla de marjuriska gårdarna som lämnats obevakade (däribland Hæjmir familjegård). Hæjmir kom en dag tillbaka från skogen där han samlat ved och fann sin mor och sina syskon mördade av dessa snapphanar och deras kallblodige ledare, en yngling vid namn Cymba da Skugre. Kriget gick därefter snart förlorat eftersom de marjuriska motståndsmännen fick höra om händelsen och skyndade i förfäran hem till sina ödelagda gårdar för att där finna sina lemlästade familjer.

Hæjmirs far, som var en av de återvändande, blev sig aldrig lik efter kriget. Det faktum att hans hem nu var skövlat av fienden, blev så psykiskt påfrestande att han gradvis tappade förståndet. Han började leva i sin egen värld där kriget fortfarande pågick vilket lite oväntat ledde fram till att den marjuriska befrielserörelsen föddes. Hæjmir som redan från början ansett att kriget var förlorat ville trots sitt hat till de Trakoriska förtryckarna inte blanda sig i upprorsmakarnas planer. Vändningen kom när han sökte upp Selisia och hennes familj valt att mot hennes vilja trolova henne till den av Trakoriska Riket nytillsatte prokurator Gottard da Melse som sedan krigsslutet bar Arhems högsta ämbete. Hæjmir tog då, förblindad av svartsjukans raseri, värvning i befrielserörelsen där han sedan dess hållit sig i bakgrunden ruvande på sin hämnd mot Cymba da Skugre.

Kidnappade Radagast och Krilljon efter ett tips från Hildur Ornetand om deras inblandning i smuggelaffären, Gusters död och Ruriks försvinnande. Efter att man tillsammans stuvat undan smuggelvapnen ansåg man sig stå på samma sida i konflikten och fann varandra, trots vissa motsättningar, som dugliga bundsförvanter.

Krilljon af Hämnd / Prekiz da Mazmatra (f23 f.Kron - d5 e.Kron)
Paratornsk adelsman vars familj drogs i ödeslotteriet vilket tvingade honom på flykt. Efter en tid som gyckelmakare och droghandlare i Ilibaurien drogs han själv ner i det drogmissbruk som han salufört och när han hittades av Kafrilersektens präster var han både utarmad och på flykt undan indrivare. Återställd begav han sig med likasinnade för att plundra familjen Da Fontras familjegrav där han mötte Radagast, Dyrgil och Thurolf.

Dog efter oförsiktig användning av häxan månvinds gamla spegel men fortsatte trots det följa med sällskapet som vandöd innan han slutligen insåg att han inte längre var en av de levande.

Melobin den Vackre (f16 f.Kron)
Kmordanovis från klostret på berget Biletand som hittades medvetslös i vildmarken av rikets snapphanar. Efter hårdförda förhör bröt Melobin ihop psykiskt och erkände sig tidigare varit i maskopi med shaguliterna och att dessa ondskefulla människor praktiserar experiment på bortförda patienter från Arhems sjukstugan.

Molte da Melse (f. 8 f.Kron)
Arrogant Paratorni adelsyngling från Melse. Blev under en nöjesresa i Sumbraträsken nerdrogad av Luvenas påstridiga präster och satt i deras fångcell, samtidigt som övriga i sällskapet råkade ha mött samma öde. Efter att man tillsammans lyckats fly från mångudinnans tempel bestämde han sig för att följa med sällskapet.

Morgain Skogskänne (f64 f.Kr. - d5 e.Kron)
Tystlåten jägare vars bakgrund var snärjd i mystik. Han hittades som nyfödd av en gammal magiker på vandring genom Oorams skogar. Av skynket han hittades i kunde urskiljas vacker brodyr av den sort som skogsmännen brukar tillverka. Han växte upp hos magikern och lärde sig flera användbara trollformler som underlättade livet i skogen. Inte långt efter att Morgain kommit upp i tonåren dog den gamle magikern av ålderdom och lämnade Morgain i en bitter ensamhet. Han bestämde sig dock för att bo kvar i deras gamla stuga i vildmarken utanför Fonta Cilor. En dispyt med regionens skattmästare slutade med att Morgain kastades i en av hertig Da Fontras fängelsehålor. Det var där som Radagast, Dyrgil och Krilljon fann honom under sitt intrång i palatset. Efter att man flytt palatset och konstaterat att hans hem brännts ner, bestämde han sig för att följa sällskapet på deras äventyr.

Kokades levande i Kmordakryptans gamla drakfälla.

Radagast da Ranz (f23 f.Kron)
Godhjärtad och stundtals godtrogen mereldisk kafrilerpräst som redan i unga år visade sig besitta så kraftullt psyke att han av byäldsten skickades till Sfärernas centrum där han började studera vid kafrilersektens tempel. Han blev snart en aktiv medlem och har länge verkat vid sjukstugorna på Paratorna. Under en kort period var han även vandrande präst och vid ett besök i staden HOXOH blev han god vän med akademikern Mäster Frostmåne.

Shulaban ”Ormtunga" (f29 f.Kron)
Återfallsförbrytare som sällskapet först mötte som fånge i Arhems svavelträsk. Shulaban dök upp igen i Hymbergonds bergsmassiv på Trinsmyra där han och en kumpan lyckats rymma från Trakoriska Rikets gruvläger.

Steinar Björkesjö-Mogger (f14 f.Kron)
Tricilvisk köpmannason i handelshuset Björkesjö. Denna bortskämda och arroganta yngling växte tidigt in i ett liv bestående mestadels av vin, kvinnor och sång. Vid ett skeppsbrott under sin resa med svaveltraden mot Marjura blev han räddad ombord på sällskapets karavell och har sedan dess följt deras äventyr.

Thurolf da Hammerhall (f22 f.Kron - d5 e.Kron)
Storväxt och muskelös svärdsman som nyfödd hittades på trappan till ett Bansikankloster på ön Bhannavil där han växte upp och fick kunskap i krigets ädlare konster (läran om att ha rätt inställning till sig själv, fienden, striden, livet och döden).

Halshuggen under ett nattligt intrång i Fontra Cilors palats.

Ulvric da Ollach (8 f.Kron)
Hæjmir och Selisias son som räddades av Hæjmir när Järntornet föll. Efter flera år på gården i Bralorge gav han sig iväg på egen hand för att upptäcka världen men slog istället sällskap med Melobin.



Sammanfattning av kampanjens biroller:

Abdon - den siste ulven
Upprorsman som tillsammans med äventyrarna och sina nu döda bröder utförde blodshämnd på Dargomir da Fontra.

Abrelax
Otäck förman och slavfösare på fånglägret i svavelträsket. Dödades senare av Hæjmir då hans nya postering på Hymbergonds gruvläger angreps av rungler.

Albrinth da Privavi
Godsherre som mördades av Sten Klinte.

Amrion Blåtryne
Regent i furstedömet Kharasma efter att tronarvingen Arn Dunkelbrink inte synts till på flera år.

Arn Dunkelbrink
Ödesbestämd riddare som efter sin sista sammanstötning med draken Blatifagus den bleke i Marjuras kvicksilvergruva återvänder söderut.

Axelia Ulfsdottir
Rådfru i den marjuriska byn Visimet.

Bjorn Hornegrip
Marjurisk föredetta rådherre i Arhem som fördrivits till byn Amygdala.

Blatifagus den bleke
Uråldrig drake som efter sammanstötning med Arn Dunkelbrink tagit sin tillflykt till kvicksilvergruvan på Marjura.  Ytterligare en sammanstötning med Dunkelbrink slutade med att de tillsammans och av okänd anledning återvände söderut.

Bodvil Skoffare
Lömsk handelsman som i samröre med Casimo Hruckert försökte blåsa Mogger på svavellasten.

Brior Brådfot
Kringresande akademiker som äventyrarna mötte på svavelkonvojen till Arhem.

Calafus
Gremskportens väktare och Hypererordens äldstebroder i Faa´s kloster.

Casimo Hruckert

Korrumperad säkerhetsman i Tricilve.

Cymba da Skugre
Hänsynslös millitär vars elitförband mördade Hæjmirs mor och syskon under den trakoriska ockupationen av Marjura. Da Skugre dök senare upp som kommendant för Mana Frigas vaktstyrka i Tricilve varifrån han befordrades till gruvfogde i Hymbergonds gruvläger.

Dargomir da Fontra
Hänsynslös hertig i Moskoriens huvudstad Fontra Cilor. Blev mördad i äventyrarnas nattliga intrång av hans palats.

Demens
Förtrollad dolk och rådgivare åt kungaätten i fornriket Cruri som äventyrarna fann i familjen da Fontra´s gravkummel.

Didra Damagi av Krimbydh
Vacker och otyglad danserska som äventyrarna fritog ur Jhildarints bergstempel. Didra dök åter upp i Arhem dit hon rest för att finna sin mormor Elmesum som en gång i tiden sägs ha flytt till ön med sin älskade. Under en slädfärd från Kmordas kloster blev hon fångad av Shaguls horndemon och förd till hans grav i Dymramassivet.

Egun Shakello
Överhuvud för det mäktiga handelshuset Shakello.

Elmesum Damagi av Krimbydh
Kargomitfurstessa som försvann med sin älskade (Shagul) till ön Marjura där hon med tiden blev hans fånge.

Enu Ammisadu
Stjärnskådare och navigatör från det fjärran Melukha.

Fatika da Balgumel
Syntald på magiskolan i Sumbraträsken

Feifei
Akademiker på akademins stora bibliotek i Tricilve.

Findigan Mogger
Svavelmagnat från Marjura som numera förlitar sig på sin avlidna brorsdotters man Steinar Björkesjö.

Fingal da Primera
Nyligen tillsatt prokurator i Tricilve.

Gilfred da Pastula
Rådherre av den marjuriska ätten Pastula. Fick huvudet avbitet av draken Blatifagus i kvicksilvergruvan.

Girinda dotter av Kmorda
Isdruid och Perrimas lillasyster som mördades av Rhabdo Rana på order av Shagul i Kmordas kloster på berget Biletand.

Gistacki
Trakorisk straffånge i svavelträsket.

Gjalf son av Kmorda
Isdruid och klosteräldste som tillsammans med sina församlingamedlemmar hittades mördad.

Goba da Grummi
Mashmashu Goba da Grummi är anförare av Trakoriens hemliga polis Digeta Longa där da Grummi har det högsta ansvaret för att spåra upp och bekämpa rikets fiender

Gobrugda
Shaguliternas andreman och Grafficanus Majus högra hand. Förgiftades av Shaguls livsextrakt.

Gottard da Melse
Hårdhänt primus prokurator i den trakoriska kolonin Arhem. Föll offer för mördarsekten Rhabdo Rana på order av Shagul under en bankett på Arhems garnison.

Gozcana da Skugre
Ålderspagyriker Gozcana da Skugre är en högt ansedd medlem i diFolternas höga Alkuria och Cymba da Skugres far.

Grafficanus Majus
Shaguliternas prior och föreståndare i deras tempel Järntornet. Förgiftades av Shaguls livsextrakt.

Grindeskinn
Träskfolkets äldstekvinna i Sumbraträsken.

Grubertin Gråhud
Lagkunnig trakorisk skrivare i Arhem som fått fly till Tricilve.

Guster Svartskäkta
Marjurisk bonde och svåger till Hildur Ornetand. Var medlem i befrielserörelsen innan hans kvarlevor påträffades efter en slädtur där han tillsammans med äventyrarna fraktade smuggelgods.

Gustald Silverhamre
Milackisk adelsman som numera är efterlyst av Digeta Longa för inblandning i vapensmugglingen till Marjura.

Guzier da Ollach
Den marjuriska befrielserörelsens ledare. Satt fängslad i trakoriernas fångläger i svavelträsket där han senare avled.

Herdil
Trinsmyrisk stigfinnare som ledde gruppen till Hymbergonds fruktade gruvläger. Offrades av Hæjmir för att blidka bergets väsen i den skövlade gruvbyn Jyrsind.

Hildur Ornetand
Värdshusvärd på Junker Hildur i Arhem. Blev sliten i stycken av Blatifagus i kvicksilvergruvan.

Hons Lejfholt
Trakorisk officer som sällskapet räddare i Järntornets fängelsehålor

Isodorr
Lärare på kunskapsakademin i HOXOH.

Isimund Shakello
Son i handelshuset Shakello. Gav äventyrarna uppdraget att frakta smuggellasten till befrielserörelsen i Arhem.

Jalgus
Byäldste i den trakoriska handelsstationen i Sumbraträsken.

Jhildarint
Hovmagiker hos hertig Dargomir i Fontra Cilor. Mötte döden när äventyrarna hann ikapp honom i hans kargomitska bergstempel.

Jorm Åålskalle
Ättling till Trinsmyras fallne regent Ganfryd Åålskalle.

Jove Irrdal
Rådgivare på Da Privavis gods.

Jovynos
Byäldstens son i det trakoriska rikets handelsstation i Sumbraträsken.

Jölnir Isegård
Rådherre i den övergivna och numera marjuriska dvärgstaden Bethra Zur.

Kakaralgus Piknäsa
Omtyckt trakorisk kondottiär med ansvar för rikets trupper i Rakma.

Krilljon da Fateska
Son till Krilljon af Hämnd efter umgäng med Sumella da Fateska på värdshuset Salta Gasten innan Krilljons avfärd till Marjura. Efter att ha omhändertagits av Sumellas syster efter moderns död så överlämnades han till Radagast.

Kyxi
Kvuveryngling som hittade oxjärnsmyntet med vilket äventyrarna fann Cruri´s gamla gravfält.

Lertil Bergemur
Högt uppsatt ämbetsman inom Mana Friga.

Listeria
Shagulitprästinna som Radagast mötte på resan till Arhem. Dräptes av Steinar Björkesjö i Järntornet.

Malek Mangus
Shagulitkyrkans ambassadör och språkrör i Arhem. Arresterades av Praanz da Kaelve för sin inblandning i sekten.

Manzola den högste drömdödaren
Det Heliga Kishatets nyutsedde Shar Kishanti som trogen rikets traditionella eländighetsdyrkan står stark i kampen mot de skapelsefientliga.

Milfons da Melse
Uppkäftig adelsyngling med upptäckarlust som sällskapet mötte på zepelondfärden mot Sfärernas centrum.

Mircella da Privavi
Paratornsk godshustru till den mördare Albrinth da Privavi.

Monduron da Riakme
Trinsmyrisk adelsman efterlyst för sammansvärjningen med Marjuras rebeller.

Moska
Speleman på Junker Hildurs och Digeta Longas utsände i Arhem.

Myrva
Mäster Frostmånes husfru som mördades av RhabdoRana.

Månvind
Kung Ottars hovhäxa i fornriket Cruri som en gång i tiden spådde rikets återuppståndelse.

Mäster Frostmåne
Shagulklon som sändes ut i världen ovetande om sin bakgrund. Fann profetian om Cruri i Golabagas grav och bosatte sig i HOXOH där han gav äventyrarna i uppdrag att finna Demens. Valde senare att ta sitt liv då det uppdagades att han var Shaguls avbild.

Nemisyx
Uråldrig drake i Sumbraträsken

Nin Hallaska
Svavellägrets övervakare och Praanz da Kaelves högra hand. Blev kallblodigt avrättad av Cymba da Skugre.

Ottar IV av Evig vinter
Cruri´s vandöde konung.

Peatro Patralba
Patralba  är ledare för ranzinerordern vars munkar nyligen fullbordat profetian Vox Ranzina från det levande berget Ranz som av gudarna utsetts att vaka över världen.

Perrima (tidigare dotter av Kmorda)
Gudomligt vacker föredetta isdruid som äventyrarna mötte på resan till Arhem där hon i sin dyrkan av Shamash var på rundlöpa och skulle återvända till sin syster. Dödförklarades av shaguliterna i sjukstugan men återfanns vid liv i Järntornet. Återvände senare till Det Heliga Kishatet där hon svors in som Shamash-prästinna.

Praanz da Kaelve
Ökänd fäktningsmästare och officer i trakoriska rikets säkerhetstjänst som axlat ämbetet som storhird i Arhem.

Pryva Gryndotter
Kafrilerprästinna vid Sfärernas Centrum.

Robur Rödvad
Trakorisk straffånge i svavelträsket.

Rurik Ornetand
Son till värdshusvärden Hildur och medlem i den marjuriska befrielserörelsen. Försvann efter en slädfärd där han tillsammans med äventyrarna och sin morbror Guster skulle frakta en last smuggelvapen. Återfanns senare i Järntornet dit han förts av shaguliterna.

Sardimon
Världsfrånvänd magiker som hjälpte Melobin att finna den blåtandade sumpulken.

Serego da Moherra
Adelsyngling som tillsammans med Molte da Melse kom till Sumbraträsken på nöjesresa.

Selisia da Melse
Den framlidne primus prokurator Gottard da Melses unga hustru och Hæjmirs barndomsförälskelse.

Shagul
Uppstånden magiker och grundare av shagulitordern.

Sigvird da Fontra
Ende överlevande son till den mördade hertigfamiljen da Fontra.

Sulidon Rumperlak
Drogmakare och fältskär i den trakoriska kolonin Arhems fångläger i svavelträsket. Greps för sitt samröre med shaguliten Malek Mangus och illegal försäljning av rikets tillgångar på fångmateriel (zombin).

Sten Klinte
Paratornsk skurk och syster till Mircella da Privavi vars man han utpressade och mördade.

Trodax Draconicus da Tricilve
Tillförordnad drakvaktare åt Blatifagus. Brändes till döds av draken Blatifagus i kvicksilvergruvan.

"Tuppen"
Kapten på den trakoriska karavellen vågdansaren som följde svavelkonvojen till Arhem.

Umma
Kvuverstammens hövding.

Uxu
Kvuverstammens listiga gamla trollpacka.

Vidrica Mogger
Frånstötande och grovskuren dotter i det välbärgade handelshuset Mogger. Nybliven änka sedan hennes nyblivne man Steinar Björkesjö tragiskt omkom under seglatsen med svavelkonvojen till Arhem.

Wilgur da Muur
Rådherre av den marjuriska ätten Muur som Hæjmir dräpte i holmgång.

Xellimogga Damagi av Krimbydh
Prior i mångudinnan Luvenas tempel som drogade ner sällskapet vid sitt besök i Sumbraträsken.

Zandor da Fontra
Dargomir da Fontras sedan länge döde far vars gravkummel äventyrarna skändade för att finna dolken Demens.


Här följer även en snabbgenomgång *SPOILER* av originaläventyr som använts i kampanjen samt med vilka modifikationer:

Novastenen (Äventyrspaket 2)
Äventyret är förflyttat från byn Utmir till illusionisternas stad HOXOH på Palamux. Halvguden Glockmar är utbytt till akademikern Mäster Frostmåne och istället för att söka Novastenen så sänds sällskapet för att finna nyckeln till fornriket Cruri som sägs vara en dolk med elfenbensskaft. Draken Gasps håla blev istället Draken Blatifagus näste i ett jaktslott uppe i bergen. Tortumkans grav gjordes om till Hertig Zandor da Fontras familjegrav där man fann dolken. Man greps strax därpå för intrånget och fängslades i den nuvarande Hertigens palats i Fontra Cilor (Dargomors borg). Efter att man släppts fria för att göra sig av med hertigens fiender ”de tre ulvarna” (istället för att söka hjälp hos Baron Lilvar) vände intrigen till att istället alliera sig och göra intrång i hertigpalatset. Man fann ledtrådar till hur Jhildarint (Dingheimul) försvunnit med den sökta dolken till sitt bergstempel i Kargom (Dingheimuls grottor). Här dräptes magikern och dolken återtogs. Man fritog också Kargomitfurstessan Didra (alvprinsessan Galdimiriar) ur magikerns fångenskap.

Svavelvinter (Ereb Altor vol. II)
Äventyret är snarlikt originalet med skillnaden att Didra dök upp på Junkern Hildur, Listeria och Perrima kom med svaveltraden, Kmorda-helgedomen innehöll varken shaguliter eller odöda eftersom de istället mördades av Shagul via RhabdoRana-mördaren Tobik, Kung Ottars grav hölls instängd bakom Fari-Natas portar och svärdet Ebharing besatte bäraren. Kvicksilvergruvans svartfolk hade stulit ett hästkranie från Blatifagus och Shaguliterna i Järntornet höll sig inte med några odöda. Här visade sig också att Mäster Frostmåne var en klon av Shagul och att de vandöda Crurerna anföll Arhem istället för att ockupera staden.

Edsbrytarna i Erebos (Äventyrsbok, Ereb Altor Boxen)
Äventyret utspelar sig i den trakoriska huvudstaden Tricilve istället för Erebos huvudstad Nohstril på ön Dakkilo. Den bankrutte handelsmannen Erbolsus är istället den trakoriske svavelmagnaten Findigan Mogger vars sista svavellast försvunnit. Handelshuset Hinkare ersätts av Handelshuset Skoffare och säkerhetsmannen Steinar Rödnäbbe blev istället Casimo Hruckert. Erebolsus son Erminkus blev istället Moggers svärson Steinar Björkesjö som kidnappades och hölls fången i Skoffares handelshus. Den pratsamme skrivaren Derdil Lintott bytte kön och hette istället Alma.

Loberga Herrgård (Sinkadus 14)
Äventyret är från början till Mutant 2 och utspelar sig istället på den bralgiska slätten söder om Tricilve. Här blir man ombedda att utreda mordet på adelsmannen Albrinth da Privavi (Klas Loberg) och senare Kastykeprästen Hellgott (Albert Varpa).

Flygöar (Monster & Män)
Kampanjmodulens avsnitt om svävande öar gav inspiration till den svävande ön utanför Mereld där elementarakademin Sfärernas centrum huserar i samråd med Kafrilerordern. Befolkningen består av akademiker, magiker och präster istället för älvfolk och råttmän. Ön styrs också av ett sjumannaråd istället för den ”autark” som beskrivs i originalet.

Brännpunkt Hindenburg
Mutant 2 äventyret utspelar sig i Tricilve (istället för Hindenburg) där Stefan Vang ersatts av Digeta Longa agenten Nin Hallaska. Gatans Barn ersattes av shagulitcellen i staden som senare kidnappade Praanz Da Kaelve (Arnold Bjurensköld). Staden Ume byttes ut mot anslutningshamnen Okruzande där Praanz ovetande skickar rollpersonerna till attentatet vid skeppsdockan (Gustastorget). Medan han utreder attentatet som verkar bero på vapensmugglingen på Marjura så ber han rollpersonerna leta efter avtalshandlingar hos handelshuset Shakello (istället för den kidnappade Bjurensköld i Alsachals Hus). Slutligen blir som sagt Praanz kidnappad av Malek Mangus (Mintel Renvald) som även mördar Digeta Longa-agenten Moska (Jån Erkväll) vilket leder fram till en slutstrid i shaguliternas trävilla (Gatans Barns högkvarter).

Havets Vargar
Ett vikingaäventyr vars handling börjar i Tricilve istället för Kaupang i Vestfold. Rollpersonernas uppdrag blir att frita den fängslade Steinar Björkesjö (andalusiern El Jabato) från Hymbergonds gruvläger istället för att resa till Spanien och hämnas på rövarhövdingen Luis Candelas (kondottiär Cymba da Skugre) som tillfångatog honom. Istället för Torbjörn Starkes drakskepp stöter man på trakoriska pirater och när man sedan vandrar landvägen mot fånglägret (rövarhövdingens fäste) passerar man ett stråtrövarnäste (Orchernas Grottor) som man tvingas fly ifrån. Något senare når man gruvlägret där Steinar befrias efter en kamp med en jättespindel (spindlarna Iaurogar i rövarhövdingens fäste).

Djupets Fasor feat. Döda Skogen (Ärans väg I)
I en kombination av äventyren Djupets Fasor och första delen i triologin Ärans Väg fortsatte färden mot Vumbra. Istället för den skövlade dvärgbyn Dracht anlände man till en bergsby skövlad av trakorier. Anden i byn som manade rollpersonerna att samla de döda för att få ta del av deras skatter blev istället en vålnad av byns animist som ville att man skulle samla de döda och därtill blåsa i bergahornet som fanns på dalsänkans botten (istället för underjorden) för att nå grotthallarna österut. Efter ett besök i Marduks vindtempel (Vindarnas tempel i Döda Skogen) fick man tips om att hornet skulle finnas i sjöhäxans boning (Magikern Vindhands undervattenskomplex).

Maktens Portar (Ärans väg II)
Efter att bergets väsen (anden i Dracht från Djupet Fasor) öppnat gruvportarna vandrar sällskapet vidare i jakt på en utgång österut. Samtliga skelett, orcher och resar bytter ut till vättar. Strukturen på kartorna förenklades och Dakoths tjänare Mogdath med sitt svärd Aleth-Kheloch blev en mörk skepnad med en glödande tvåhandslägga.

Marsklandet (Ereb Altor vol. III)
På uppdrag av ranzinerledaren Peatro Patralba (istället för magikern Serego) får man i uppdrag att finna en helande ört (istället för den magiska kristallen). Örten ska finnas i Sumbraträsken på Palamux (istället för Marsklandet). Man besökte först en ö med musteloner (istället för Tigerön) och fick därefter en mardröm orsakad av mareskunk (istället för Vargön). Något senare mötte man Shamasherprästinnan Perrima (istället för överprästinnan Seep-Hath-Ka'aa) och Melobin svor in sig med Shamashprästinnans bindande ord (istället för överprästinnans förbannelse). Följande dag ankom man till mångudinnan Luvenas tempel (istället för krokodil- och vattengudinnan Viandars tempel) där man drogades ner av templets prior Xellimogga (istället för överstepräst Lekop Migorn) men lyckades till sist undkomma med livet i behåll. Efter flykten hamnade snart sällskapet hos träskfolket och deras äldstekvinna Grindeskinn (istället för hos Najaderna Ereli och Eelin). Efter lite byteshandel får man information om att animisten Sardimon kan ordna fram sumpulken (istället för att Karkionen kan ordna med sjöormsbrygd) varpå Melobin byter till sig denna mot en berättelse. Följande dag anländer man till Handelsstationen där gruppen erbjöd sin läkekunskap innan intrigen med den draksvedda pojken hann presenteras (istället för hövdingens skjutna dotter som förgiftats av en svartalfspil). Radagast fann även skeckerkvinnan som kidnappats av byborna (istället för alvkvinnan). Efter en kort återträff med templets präster så dök Moltes vän Serego da Moherra och hans medhjälpare (istället för dvärgarna Train Trollhärme, Noin magikern, Borin Storhugg, Dovin Drogmästare och Nim den Fiffige) upp på handelsstationen och berättade att de var ute på drakjakt. Färden fortsatte mot Drakön (där draken Kréurm fått ge plats åt Nemisyx), varpå man kom ut på fjärden (där den skjutna svanmön istället blev den skjutne Sardimon). Vidare återvände man till Luvenas Tempel (Viandars Tempel) för att hämnas och återta sina tillhörigheter. Därefter styrde man mot Magiakademin (som istället för vatten-elementaristen Dermatt och hans elever innehöll synvrängerskan Fatika da Balgumel och hennes frambesvärjda elever). En kort visit vid resans mål - Skeckerbosättningen (istället för Alvön) och sist men inte minst Det gamla tornet (som istället för Svartnissarnas torn blev en något makaber avslutning på kampanjdelen med Magiakademin).

Skuggor över Nohstril (Sinkadus #37)
Den växande konflikten mellan Trakoriska riket och dess grannländer rasar vidare (istället för det feliciska piratkriget). Digeta Longa har (istället för Oculta Negra) funnit hemliga meddelanden som skickats från Kishatet till Ransard, Magilre, Trinsmyra och Marjura (istället för mellan spionceller och Felicien). Digeta Longa sänder nu en av RP för att bryta sig in hos handelsmannen Rigaldo da Pigafeta (istället för Da Pigafetta). På vägen från inbrottet uppmärksammar man en mördad krystalokrat (istället för en framstående magiker). Landets ledare Shar Kishanti (istället för magiäldsten Sinwaldor) ber RP undersöka mordet som tillslut leder dem till tavernan Verkligheten och en inhyrd mördare från organisationen perukmakarna (istället för Edhal). Man förföljer perukmakaren till ett tempel och hör en diskussion mellan honom, Da Pigafeta och Da Munzga (istället för mellan Edhal och Marcus Tullius) som leder vidare till en grav på en kyrkogård, men till skillnad från demonen i originalet väntar här något med inspiration från Mutantäventyret Pirit:DIK.


RSS 2.0